Ellinor Söderberg

Jag höll nyss på att städa i mitt rum, då jag såg ett vitt kuvert på mitt bord. Jag öppnade det och såg plötsligt två bilder på mig själv från i höstas som jag mådde riktigt dåligt över att få se igen.
Det var två bilder ifrån en mässa som jag hade varit på, där det hade varit en så kallad "modellcasting" som jag hade varit med på.

Var och en hade fått fotograferas med en proffsfotograf under dagen som hade sagt åt en hur man skulle posera och lite senare så hade man fått hämta ut dessa bilder. Jag visste att fotografen hade tagit minst åtta stycken bilder på just mig, så jag hade inte bekymrat mig så mycket över det. Men det fick jag verkligen anledning till att göra när jag väl öppnade kuvertet.

 

Det var de mest hemska bilder jag hade sett på mig själv. Någonsin. En riktigt stor, fet käftsmäll var det.

Min smala, men ändå kvinnliga kropp med fina former hade förvandlats till en stor klump på helkroppsbilden. Bokstavligt talat. 

Jag vet inte vilken bild som var värst om jag ska vara helt ärlig! Helkroppsbilden, där jag såg riktigt, riktigt hemsk ut, eller närbilden, där jag också såg riktigt, riktigt hemsk ut! 

Jag mindes iallafall att jag vart riktigt arg och ledsen och det var inte långt ifrån att jag började gråta - jag kände liksom inte igen mig själv på bilderna.

Några tjejer som jag började bekanta mig med den dagen och även min tjejkompis som jag hade med mig fick se bilderna och vart minst lika chockade som jag. De liksom tittade fram och tillbaka mellan mig i egen hög person och på bilderna och höll med mig om mina påståenden, då jag undrade om det bara var jag som var självkritisk eller om jag faktiskt såg annorlunda ut på bilderna.

 

Och jag är ändå en person som är stolt över hur jag ser ut och som har någorlunda bra självförtroende! Men den dagen trodde jag verkligen att självförtroendet, som jag har fått bygga upp under flera år, skulle försvinna på nolltid.

På grund utav två jävla bilder.

 

Jag minns också att jag frågade fotografen samt hans assistent varför de hade valt ut just dessa bilder då det fanns gott om andra alternativ och jag hade även fått säga vilka jag föredrog och inte. Och så valde de ut de sämsta. Jag förklarade att jag vart riktigt ledsen utav deras val och undrade ifall det fanns någon chans att man skulle kunna skriva ut nya bilder. Jag ville ju inte visa upp dessa bilder för modellscouterna!
Naturligtvis gjorde det inte det, iochmed att stället de skrev ut bilderna ifrån låg en halvtimmes bilfärd ifrån mässan.

 

Den dagen mådde jag riktigt dåligt ska jag säga - om det inte redan har framgått från all den här texten så att säga.

Så det första jag gjorde var att gå ner, då min mamma frågade vad jag hade i handen. Motvilligt visade jag henne bilderna och sa att jag tänkte riv sönder dem. Hon protesterade.

"Jag skulle vilja spara dem! Det är ju en del av din historia!" sa hon då.

Jag bara tittade på henne. "Är det här en del av min historia, där jag mår dåligt av att se dessa bilder?"

Efter några minuter så gav jag upp, tog bilderna ifrån henne, rev sönder bilderna och eldade upp skiten.

 

Det kanske är en aning överdrivet det här, men då får den som vill tycka det.

Men det var sannerligen inte en rolig situation att hamna i.